We only got one chance. Make the best of it.: jag har världens bästa vänner

för att skriva rent mitt tal om mina just nu bästa vänner, som jag skrev samtidigt som de andra höll sina. jag träffade dem ungefär ett halvår innan jag åkte till Usa, på olika sätt men tillsammans samlade på skutt (09?). Bilder finns dokumenterade! Nu är vi närmare än nånsin. Jag minns klart och tydligt när min pappa försökte få mig att inse att det är efter det här året som jag kommer, vare sig jag ville eller inte, få bekräftelse på vilka som är mina rikitga vänner och jag egentligen kan räkna med och finnas kvar när jag kom tillbaka. Jag känner mig inte hel utan dem, det går inte en dag då vi inte hörs av på något sätt, någon av oss för att inte tala om att vi nästan ses jämt, och att det känns som evigheter fast det bara gått några dagar om vi inte gjort det. Ibland undrar jag hur jag klarade mig helt själv utomlands i nästan ett helt år? Livet blir helt enkelt roligare, dagarna fyllda med skratt. De har däremot känt varandra sedan barnsben, och det är väl vad som skiljer oss om man promt behöver göra det, men trots det har vi under denna i jämförelse korta tid redan hunnit dela stunderr av både glädje och sorg, utomlandsresor och massa andra vardaliga minnen som gör veckorna värda att vänta på helgen ;-) Och det kommer med säkerhet fler, inte minst när vi ska åka på både PEACE&LOVE och SUMEMRBURST i sommmar! Jag har helt enkelt aldrig kommit någon så nära så snabbt samtidigt som det kännts som att vi alltid har känt varandra minst lika länge. Och när jag kom hem efter mitt utbytesår, kändes det som att jag inte hade varit borta i mer än en minut. Samma känsla fanns kvar, om inte ännu starkare, som vi hade lovat och är inte bara det ett bevis på att vi kommer hålla ihop länge till i livet? Jag älskar er mina fina och alldeles underbart bästa vänner, att ni alltid finns där när jag behöver det, att vi bråkar men blir sams, att jag får prata av mig fast ni bara tar in hälften av vad jag säger för att jag dels pratar så fort men också om så mycket, att ni ibland inte får en syl i vädret men framför allt tack för att ni orkar med mig, tack för att ni e ni, låt det alltid förbli that way♥ thats what friends are for, right?