Det finns en sak här i livet jag är mer rädd för nånting annat. Jag har upplevt den känslan en gång och vill aldrig, aldrig aldrig mer göra om det igen för vad som helst men nu är jag jävligt nära. Det finns bara en sak som kan få min värld att rasa totalt och att veta att det är mitt eget fel är obeskrivligt. Vet ärligt talat inte vad som fick mig ur sängen imorse. Missade vilket fall första tåget, andra tåget var inställt. Känns som att det inte var meningen att dra till skolan idag. Kan ju alltid åka dit och åtminstone försöka se glad ut, förutom de redan pågående kurserna jag läser har jag minst 2 inte ens påbörjade än och allt ska vara klart inom loppet av mindre än 8 veckor. Jag har tappat räkningen på antal dagar, allting är en enda röra just nu men nånting säger mig att det inte är allt för många kvar. Ingenting är omöjligt, vet dom som har klarat det en gång, och det är vad som får mig att stå fast vid mitt beslut att inte ge upp, inte än. Sen kan äntligen också jag säga att jag ska ta studenten........Yay. Att kämpa in i det sista har alltid varit mitt motto, aldrig ett alternativ för mig utan en självklarhet. Nu har det börjat. Kriget har utbrutit och jag önskar jag kunde säga att jag fortf är nå sjuukt taggad?! Jag är inte den som ger upp, inte upp i första taget, men jag är och har varit jävligt nära många gånger. Jag ska göra allt som står i min makt för att vinna den här gången. Och då menar jag inte bara skolan det hoppas jag ni också förstår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar